Om konceptet Erik
Tidigare inlägg
Bra musik för stunden
Tidigare inlägg
Bra musik för stunden
Tuesday, April 22, 2008
Jones St.
Idag skulle jag avsluta mitt tidigare påbörjade uppdrag och hämta ut en dom från San Francisco-avdelningen av Superior Court of California.
Fick för mig att prova på att ta en ny väg till domstolen och vandrade längsmed en gata kallad Jones Street som i princip går hela vägen från min arbetsplats och till domstolen. Färden går utmed böljande höjder. Det är vackert. Högst upp på höjden ligger en massa tjusiga hotell och dyra hus med en fantastisk utsikt över staden.
Vackra hus
Jag var fascinerad över alla vackra hus och knäppte på iPod:en och drömde mig bort till en värld där jag också var förmögen. Jag vandrade på som bäst i rask takt när jag plötsligt väcktes ur min drömliknande värld. Jag befann mig nu av någon anledning i ett crack house-ghetto. Överallt stod det hemlösa uppradade längs husväggarna med tomma blickar och slitna kläder. Misären väste. Jag kände mig som ett mört lamm mitt ibland en flock med utsvultna vargar.
Jag förstod inget. Var jag kvar i San Francisco, USA? Hade jag i mitt komaliknande tillstånd råkat ta in på en annan gata eller råkat vandra in i teleporter? Nej - jag befann mig fortfarande på Jones Street. Jag vände mig om och insåg att ett par hundra meter kan göra en enorm skillnad - från lyxhotell och lummiga höjder till misär och spruckna fasader.
"If flesh could crawl my skin would fall from off my bone and run away from here!"
-gatupoesi från Jones Streets sämre delar saxat från en låt av Garbage, icke desto mindre slående
Detta är USA.
Rikast. Och fattigast.
I framkant vad gäller både teknologi och bakåtsträvande.
En tudelad nation som man inte blir riktigt klok på ibland.
posted by Erik of KFTEB at 9:30 PM
0 Comments:
Jones St.
Idag skulle jag avsluta mitt tidigare påbörjade uppdrag och hämta ut en dom från San Francisco-avdelningen av Superior Court of California.
Fick för mig att prova på att ta en ny väg till domstolen och vandrade längsmed en gata kallad Jones Street som i princip går hela vägen från min arbetsplats och till domstolen. Färden går utmed böljande höjder. Det är vackert. Högst upp på höjden ligger en massa tjusiga hotell och dyra hus med en fantastisk utsikt över staden.
Vackra hus
Jag var fascinerad över alla vackra hus och knäppte på iPod:en och drömde mig bort till en värld där jag också var förmögen. Jag vandrade på som bäst i rask takt när jag plötsligt väcktes ur min drömliknande värld. Jag befann mig nu av någon anledning i ett crack house-ghetto. Överallt stod det hemlösa uppradade längs husväggarna med tomma blickar och slitna kläder. Misären väste. Jag kände mig som ett mört lamm mitt ibland en flock med utsvultna vargar.
Jag förstod inget. Var jag kvar i San Francisco, USA? Hade jag i mitt komaliknande tillstånd råkat ta in på en annan gata eller råkat vandra in i teleporter? Nej - jag befann mig fortfarande på Jones Street. Jag vände mig om och insåg att ett par hundra meter kan göra en enorm skillnad - från lyxhotell och lummiga höjder till misär och spruckna fasader.
"If flesh could crawl my skin would fall from off my bone and run away from here!"
-
Detta är USA.
Rikast. Och fattigast.
I framkant vad gäller både teknologi och bakåtsträvande.
En tudelad nation som man inte blir riktigt klok på ibland.
posted by Erik of KFTEB at 9:30 PM
0 Comments: