Om konceptet Erik
Tidigare inlägg
Bra musik för stunden
Tidigare inlägg
Bra musik för stunden
Sunday, April 13, 2008
Beat on a brat
Så var man tillbaka i Sisco igen då.
L.A. var fantastiskt. En fantastisk stad helt enkelt.
Så coolt. Och man får mersmak. Man får lust att bara strunta i vad studier och karriär heter och bosätta sig där och hoppas att man blir skådis eller något.
Jag har sett en del vackra städer i mina dar (Budapest, Paris, Barcelona, etc.) men inget slår L.A. vad gäller "glassighet". Allt det där lyxiga man ser på film, allt det där som synes så fjärran och imaginärt är plötsligt där framför näsan på en. Och återigen - man får mersmak. Den svenska modesthet som man trodde var ingjuten i benmärgen på en far och flyger åt helvete på några minuter. Kvar blir en törstig och girig kärna som vill leva ett liv i lyx och flärd. Har fortfarande inte hämtat mig utan fantiserar ännu om att cruisa nedför Rodeo Drive i en röd Ferrari.
Lördagen blev hyfsat galen. Vi åt middag hemma (en slafsig pizza) och började sänka Smirnoff Ice och dela galna historier med varandra. Efter ett tag drog vi till en klubb någonstans i Hollywood där vi tydligen var uppsatta på listan. Bilden man har av att alla amerikaner är fula/feta kommer på skam. Sådana sanslöst sexiga kvinnor struttade runt där inne så det var lite overkligt nästan. Tyvärr syntes de sakna personlighet och/eller stil så det blev ganska ointressant ändå när man torkat av den första saliven från hakan. Sedvanlig hip-hop/R&B dunkade från högtalarna och förstörde alla möjligheter till kommunikation med andra människor. Jag började obekvämt skruva på mig och insåg att jag inte skulle ha roligt där.
Jag bad om ett mirakel. Ett mirakel skedde. Fredrik blev utslängd p.g.a. att en servitris insåg att han var för ung för att vara där (< 21). Jag följde med honom ut då jag är en god kamrat och samtidigt var i behov av en ursäkt för att lämna det där vidriga stället.
Fredrik förbannade sin klantighet, men vi beslöt snabbt att detta lilla "nederlag" inte skulle få stoppa oss. Vi skulle minsann göra L.A. på egen hand!
Vi skuttade in i en taxi och bad honom att 1) ta oss till en bankomat och 2) ta oss till en jävligt schysst bar. Han körde oss till SkyBar som enligt taxichauffören skulle vara riktigt bra. På en hemsida som (påstår att de) listar världens bästa barer står följande att läsa om SkyBar:
"Perhaps past its exclusive best but still a paradise for posers, this terminally-trendy hangout on the terrace of the Mondrian is for beautiful people only. Spectacular city views are matched by models-in-waiting waitresses in colourful skirts and low-cut tops."
Det stämmer ganska bra. Jag är sjukt snygg. Tack vare att Fredrik beställde bord så kunde vi glida förbi kön av folk som stod på sina bara knän och bönföll vakterna om att bli insläppta.
Hehu. Där och då började jag inse att jag vill vara rik. SkyBar är/var fantastiskt. Mycket vacker utsikt, mycket vackra människor. Vi sög i oss vodka-drinkar en efter en och livet kändes för en gångs skull bara helt fantastiskt. Vackra kvinnor kom i omgångar förbi till vård spritbesudlade bord. Ytligheten fräste. Jag var sanslöst dryg mot en tjej. Ett riktigt svin var jag. Insåg att jag hade besatts av en liten brat-demon och skämdes. Men någonstans gillade jag det lite också. Hehu.
Efter att klubben stängde (nästan allt stänger runt kl 02 i Kalifornien eftersom ingen alkohol får serveras efter det klockslaget) stod vi utanför och betraktade den nästintill ändlösa karavanen av sportbilar som svängde in framför klubben och plockade upp gästerna en efter en. Vi insåg att vi ville fortsätta kvällen. Vi fann två tyskor som bodde i Beverly Hills och hoppade in i en taxi i hopp om att en efterfest skulle ta vid. Vi snurrade runt i en evighet i den där taxin eftersom chauffören hade svårt att finna deras adress. Det slutade med att vi gav upp efter en 20 minuter och hoppade ur taxin och lämnade tyskorna åt deras öde. Efter ytterligare 5 minuter började jag gräma mig för att vi hade hoppat ur taxin, men gjort var gjort och vi åkte hem och väste i oss resterna av min pizza.
Moral of the story? Efterfest i Beverly Hills eller ej - det var en galen och oförutsägbar kväll, jag hade det sjukt trevligt och insåg att det mesta i L.A. (och antagligen hela världen) blir roligare när man är ackompanjerad av en fet plånbok. Jag hoppas den känslan försvinner snart så jag kan återgå till att vara den modesta svensk jag alltid varit. Om inte annat är det dags att börja tjäna de stora pengarna nu!
"License and registration please..."
Leave Britney alone!!!
Värmen var tryckande, så vi smet in på ett café och väste i oss yoghurt-glass.
Camilla fångad off guard
Grauman's Chinese Theatre
Sömnigt i bilen på väg hem från L.A.
Snaaart hemmaaa...
posted by Erik of KFTEB at 10:57 PM
0 Comments:
Beat on a brat
Så var man tillbaka i Sisco igen då.
L.A. var fantastiskt. En fantastisk stad helt enkelt.
Så coolt. Och man får mersmak. Man får lust att bara strunta i vad studier och karriär heter och bosätta sig där och hoppas att man blir skådis eller något.
Jag har sett en del vackra städer i mina dar (Budapest, Paris, Barcelona, etc.) men inget slår L.A. vad gäller "glassighet". Allt det där lyxiga man ser på film, allt det där som synes så fjärran och imaginärt är plötsligt där framför näsan på en. Och återigen - man får mersmak. Den svenska modesthet som man trodde var ingjuten i benmärgen på en far och flyger åt helvete på några minuter. Kvar blir en törstig och girig kärna som vill leva ett liv i lyx och flärd. Har fortfarande inte hämtat mig utan fantiserar ännu om att cruisa nedför Rodeo Drive i en röd Ferrari.
Lördagen blev hyfsat galen. Vi åt middag hemma (en slafsig pizza) och började sänka Smirnoff Ice och dela galna historier med varandra. Efter ett tag drog vi till en klubb någonstans i Hollywood där vi tydligen var uppsatta på listan. Bilden man har av att alla amerikaner är fula/feta kommer på skam. Sådana sanslöst sexiga kvinnor struttade runt där inne så det var lite overkligt nästan. Tyvärr syntes de sakna personlighet och/eller stil så det blev ganska ointressant ändå när man torkat av den första saliven från hakan. Sedvanlig hip-hop/R&B dunkade från högtalarna och förstörde alla möjligheter till kommunikation med andra människor. Jag började obekvämt skruva på mig och insåg att jag inte skulle ha roligt där.
Jag bad om ett mirakel. Ett mirakel skedde. Fredrik blev utslängd p.g.a. att en servitris insåg att han var för ung för att vara där (< 21). Jag följde med honom ut då jag är en god kamrat och samtidigt var i behov av en ursäkt för att lämna det där vidriga stället.
Fredrik förbannade sin klantighet, men vi beslöt snabbt att detta lilla "nederlag" inte skulle få stoppa oss. Vi skulle minsann göra L.A. på egen hand!
Vi skuttade in i en taxi och bad honom att 1) ta oss till en bankomat och 2) ta oss till en jävligt schysst bar. Han körde oss till SkyBar som enligt taxichauffören skulle vara riktigt bra. På en hemsida som (påstår att de) listar världens bästa barer står följande att läsa om SkyBar:
"Perhaps past its exclusive best but still a paradise for posers, this terminally-trendy hangout on the terrace of the Mondrian is for beautiful people only. Spectacular city views are matched by models-in-waiting waitresses in colourful skirts and low-cut tops."
Det stämmer ganska bra. Jag är sjukt snygg. Tack vare att Fredrik beställde bord så kunde vi glida förbi kön av folk som stod på sina bara knän och bönföll vakterna om att bli insläppta.
Hehu. Där och då började jag inse att jag vill vara rik. SkyBar är/var fantastiskt. Mycket vacker utsikt, mycket vackra människor. Vi sög i oss vodka-drinkar en efter en och livet kändes för en gångs skull bara helt fantastiskt. Vackra kvinnor kom i omgångar förbi till vård spritbesudlade bord. Ytligheten fräste. Jag var sanslöst dryg mot en tjej. Ett riktigt svin var jag. Insåg att jag hade besatts av en liten brat-demon och skämdes. Men någonstans gillade jag det lite också. Hehu.
Efter att klubben stängde (nästan allt stänger runt kl 02 i Kalifornien eftersom ingen alkohol får serveras efter det klockslaget) stod vi utanför och betraktade den nästintill ändlösa karavanen av sportbilar som svängde in framför klubben och plockade upp gästerna en efter en. Vi insåg att vi ville fortsätta kvällen. Vi fann två tyskor som bodde i Beverly Hills och hoppade in i en taxi i hopp om att en efterfest skulle ta vid. Vi snurrade runt i en evighet i den där taxin eftersom chauffören hade svårt att finna deras adress. Det slutade med att vi gav upp efter en 20 minuter och hoppade ur taxin och lämnade tyskorna åt deras öde. Efter ytterligare 5 minuter började jag gräma mig för att vi hade hoppat ur taxin, men gjort var gjort och vi åkte hem och väste i oss resterna av min pizza.
Moral of the story? Efterfest i Beverly Hills eller ej - det var en galen och oförutsägbar kväll, jag hade det sjukt trevligt och insåg att det mesta i L.A. (och antagligen hela världen) blir roligare när man är ackompanjerad av en fet plånbok. Jag hoppas den känslan försvinner snart så jag kan återgå till att vara den modesta svensk jag alltid varit. Om inte annat är det dags att börja tjäna de stora pengarna nu!
"License and registration please..."
Leave Britney alone!!!
Värmen var tryckande, så vi smet in på ett café och väste i oss yoghurt-glass.
Camilla fångad off guard
Grauman's Chinese Theatre
Sömnigt i bilen på väg hem från L.A.
Snaaart hemmaaa...
posted by Erik of KFTEB at 10:57 PM
0 Comments: