Official blog of Erik of KFTEB
Om konceptet Erik
Länkar
Tidigare inlägg
Arkiv
Bra musik för stunden
Länkar
Tidigare inlägg
Arkiv
Bra musik för stunden
Sunday, February 28, 2010
4 års olycka
Då stundar 4 år av kanadensisk självgodhet då. Förbannat.
posted by Erik of KFTEB at 3:01 PM | 0 comments
4 års olycka
Då stundar 4 år av kanadensisk självgodhet då. Förbannat.
posted by Erik of KFTEB at 3:01 PM | 0 comments
Sunday, February 21, 2010
Resa. Nu.
Igår höll jag på att bli vansinnig på mitt liv, på detta land.
Att sitta insnöad på lagom avstånd från stadskärnan kändes så meningslöst.
Jag funderade över varför San Francisco och år 2008 var så fantastiskt.
Svaret kom direkt: alla de nya upplevelser och platser man ställdes inför.
Då reste jag både hit och dit - till Mexico, till LA, till Washington, till Nevada.
Hit och dit. Fram och tillbaka.
Nu består mina resor av ett vidrigt pendlande fram och tillbaka till jobbet samt Hornstull.
Jag orkar inte. Måste bort.
Så fort den här förbannade tentan är avklarad så ska jag väsa iväg till London eller Paris eller Egypten eller Lund eller var fan som helst.
Variationen måste komma åter!!
posted by Erik of KFTEB at 1:56 PM | 2 comments
Dikt ./. Verklighet
På torsdag är det tenta i associationsrätt.
Jag sitter därför och gör gamla tentor lite lagom slött för att försäkra mig om att jag har någorlunda koll på läget.
Inspirationen tryter dock. Kanske för skillnaden mellan teori och praktik inom mitt studieområde är så pass stor att vissa tentafrågor framstår som direkt löjliga i jämförelse med det jag sysslar med och ställs inför på daglig basis. Man frågar ideligen sig själv varför man ens ska bry sig om att svara på dessa små världsfrånvända scenarier och varför just de ska styra ens framtid i den utsträckning som de gör.
Meningslösheten i tillvaron - däri ligger alla frågor, och kanske även alla svar.
posted by Erik of KFTEB at 1:40 PM | 0 comments
Resa. Nu.
Igår höll jag på att bli vansinnig på mitt liv, på detta land.
Att sitta insnöad på lagom avstånd från stadskärnan kändes så meningslöst.
Jag funderade över varför San Francisco och år 2008 var så fantastiskt.
Svaret kom direkt: alla de nya upplevelser och platser man ställdes inför.
Då reste jag både hit och dit - till Mexico, till LA, till Washington, till Nevada.
Hit och dit. Fram och tillbaka.
Nu består mina resor av ett vidrigt pendlande fram och tillbaka till jobbet samt Hornstull.
Jag orkar inte. Måste bort.
Så fort den här förbannade tentan är avklarad så ska jag väsa iväg till London eller Paris eller Egypten eller Lund eller var fan som helst.
Variationen måste komma åter!!
posted by Erik of KFTEB at 1:56 PM | 2 comments
Dikt ./. Verklighet
På torsdag är det tenta i associationsrätt.
Jag sitter därför och gör gamla tentor lite lagom slött för att försäkra mig om att jag har någorlunda koll på läget.
Inspirationen tryter dock. Kanske för skillnaden mellan teori och praktik inom mitt studieområde är så pass stor att vissa tentafrågor framstår som direkt löjliga i jämförelse med det jag sysslar med och ställs inför på daglig basis. Man frågar ideligen sig själv varför man ens ska bry sig om att svara på dessa små världsfrånvända scenarier och varför just de ska styra ens framtid i den utsträckning som de gör.
Meningslösheten i tillvaron - däri ligger alla frågor, och kanske även alla svar.
posted by Erik of KFTEB at 1:40 PM | 0 comments
Tuesday, February 16, 2010
Åt helvete med Sverige
Idag är en sådan där jävla dag då jag inte står ut med att bo här och i Stockholm och bara vill dra till USA och västkusten och lukta på palmer!!
Åt helvette med denna grådaskiga tillvaro av grus och blötsnö!!!!!
AAAAAGGGGGGGGGGGHHHHHHHHHHHHHHHHHHHH!!!!!!!!!!!
posted by Erik of KFTEB at 4:39 AM | 0 comments
Åt helvete med Sverige
Idag är en sådan där jävla dag då jag inte står ut med att bo här och i Stockholm och bara vill dra till USA och västkusten och lukta på palmer!!
Åt helvette med denna grådaskiga tillvaro av grus och blötsnö!!!!!
AAAAAGGGGGGGGGGGHHHHHHHHHHHHHHHHHHHH!!!!!!!!!!!
posted by Erik of KFTEB at 4:39 AM | 0 comments
Friday, February 12, 2010
Galen/modig soldat
Sprang av en slump på den här historien om en amerikanskt soldat som slogs under andra världskriget, Daniel Inouye:
"On April 21, 1945, Inouye was grievously wounded while leading an assault on a heavily-defended ridge near Terenzo called Colle Musatello. The ridge served as a strongpoint along the strip of German fortifications known as the Gothic Line, which represented the last and most dogged line of German defensive works in Italy. As he led his platoon in a flanking maneuver, three German machine guns opened fire from covered positions just 40 yards away, pinning his men to the ground. Inouye stood up to attack and was shot in the stomach; ignoring his wound, he proceeded to attack and destroy the first machine gun nest with hand grenades and fire from his M1 Thompson submachine gun. After being informed of the severity of his wound by his platoon sergeant, he refused treatment and rallied his men for an attack on the second machine gun position, which he also successfully destroyed before collapsing from blood loss.
As his squad distracted the third machine gunner, Inouye crawled toward the final bunker, eventually drawing within 10 yards. As he raised himself up and cocked his arm to throw his last grenade into the fighting position, a German inside fired a rifle grenade that struck him on the right elbow, severing most of his arm and leaving the primed grenade reflexively 'clenched in a fist that suddenly didn't belong to me anymore'. Inouye's horrified soldiers moved to his aid, but he shouted for them to keep back out of fear his severed fist would involuntarily relax and drop the grenade. As the German inside the bunker reloaded his rifle, Inouye managed to successfully pry the live grenade from his useless right hand and transfer it to his left. As the German aimed his rifle to finish him off, Inouye managed at last to toss the grenade off-hand into the bunker and destroy it. He stumbled to his feet and continued forward, silencing the last German resistance with a one-handed burst from his Thompson before being wounded in the leg and tumbling unconscious to the bottom of the ridge. When he awoke to see the concerned men of his platoon hovering over him, his only comment before being carried away was to gruffly order them return to their positions, since, as he pointed out, 'nobody had called off the war'."
Släng dig i väggen Rambo...
posted by Erik of KFTEB at 4:48 AM | 0 comments
Galen/modig soldat
Sprang av en slump på den här historien om en amerikanskt soldat som slogs under andra världskriget, Daniel Inouye:
"On April 21, 1945, Inouye was grievously wounded while leading an assault on a heavily-defended ridge near Terenzo called Colle Musatello. The ridge served as a strongpoint along the strip of German fortifications known as the Gothic Line, which represented the last and most dogged line of German defensive works in Italy. As he led his platoon in a flanking maneuver, three German machine guns opened fire from covered positions just 40 yards away, pinning his men to the ground. Inouye stood up to attack and was shot in the stomach; ignoring his wound, he proceeded to attack and destroy the first machine gun nest with hand grenades and fire from his M1 Thompson submachine gun. After being informed of the severity of his wound by his platoon sergeant, he refused treatment and rallied his men for an attack on the second machine gun position, which he also successfully destroyed before collapsing from blood loss.
As his squad distracted the third machine gunner, Inouye crawled toward the final bunker, eventually drawing within 10 yards. As he raised himself up and cocked his arm to throw his last grenade into the fighting position, a German inside fired a rifle grenade that struck him on the right elbow, severing most of his arm and leaving the primed grenade reflexively 'clenched in a fist that suddenly didn't belong to me anymore'. Inouye's horrified soldiers moved to his aid, but he shouted for them to keep back out of fear his severed fist would involuntarily relax and drop the grenade. As the German inside the bunker reloaded his rifle, Inouye managed to successfully pry the live grenade from his useless right hand and transfer it to his left. As the German aimed his rifle to finish him off, Inouye managed at last to toss the grenade off-hand into the bunker and destroy it. He stumbled to his feet and continued forward, silencing the last German resistance with a one-handed burst from his Thompson before being wounded in the leg and tumbling unconscious to the bottom of the ridge. When he awoke to see the concerned men of his platoon hovering over him, his only comment before being carried away was to gruffly order them return to their positions, since, as he pointed out, 'nobody had called off the war'."
Släng dig i väggen Rambo...
posted by Erik of KFTEB at 4:48 AM | 0 comments
Sunday, February 07, 2010
Söndagsmisärspanikångestvansinne
Jag insåg idag att allt går i 8-årscykler och att år 2000 (som var ett särdeles bra år) återuppstod i form av år 2008. Tanken på att tvingas vänta i 6 år till på ett gott år gör mig helt vansinnig. Vad värre är så är min favoritmix av Cut Copy så ohyggligt associerad till år 2008 att jag nästintill bryter ihop när den ofrivilligt börjar att spelas i mitt huvud. Det enda positiva jag kan finna med detta är att år 2001, som var ett av de värsta åren i mannaminne, redan hunnit gå i repris. I övrigt - PANIK!
posted by Erik of KFTEB at 3:46 PM | 0 comments
Söndagsmisärspanikångestvansinne
Jag insåg idag att allt går i 8-årscykler och att år 2000 (som var ett särdeles bra år) återuppstod i form av år 2008. Tanken på att tvingas vänta i 6 år till på ett gott år gör mig helt vansinnig. Vad värre är så är min favoritmix av Cut Copy så ohyggligt associerad till år 2008 att jag nästintill bryter ihop när den ofrivilligt börjar att spelas i mitt huvud. Det enda positiva jag kan finna med detta är att år 2001, som var ett av de värsta åren i mannaminne, redan hunnit gå i repris. I övrigt - PANIK!
posted by Erik of KFTEB at 3:46 PM | 0 comments
Tuesday, February 02, 2010
Tomorrow, in a year
Operan, vars musik är skriven av The Knife, bjöd på stora förväntningar minst sagt.
De infriades dock inte riktigt tyvärr.
Jag gav i ett relativt tidigt skede upp mina försök att förstå vad det hela handlade om (även om jag någonstans tror att det rörde sig om evolutionen som fenomen) och inriktade mig istället på de audiovisuella elementen.
Första halvan var dock lite för svårbegriplig, såväl musikaliskt som i övriga konstnärliga uttrycksformer som begagnades. Andra halvan var då desto bättre - riktigt vackra musikstycken blandades med tuffa ljus-/rök- och lasereffekter.
3.5/5 får den.
posted by Erik of KFTEB at 1:21 AM | 0 comments
Tomorrow, in a year
Operan, vars musik är skriven av The Knife, bjöd på stora förväntningar minst sagt.
De infriades dock inte riktigt tyvärr.
Jag gav i ett relativt tidigt skede upp mina försök att förstå vad det hela handlade om (även om jag någonstans tror att det rörde sig om evolutionen som fenomen) och inriktade mig istället på de audiovisuella elementen.
Första halvan var dock lite för svårbegriplig, såväl musikaliskt som i övriga konstnärliga uttrycksformer som begagnades. Andra halvan var då desto bättre - riktigt vackra musikstycken blandades med tuffa ljus-/rök- och lasereffekter.
3.5/5 får den.
posted by Erik of KFTEB at 1:21 AM | 0 comments