Om konceptet Erik
Tidigare inlägg
Bra musik för stunden
Tidigare inlägg
Bra musik för stunden
Friday, December 11, 2009
Skadeglädje?
Idag fick jag ett slutligt beslut kastat på mitt bord.
Avsändare: en tingsrätt någonstans i Sverige.
I beslutet nekades en person, tillika dödsbodelägare, att få en boutredningsman förordnad.
Beslutet motiverades med att personen i fråga tidigare hade godtagit den bouppteckning som gjorts varför boet ansågs vara utrett.
Jag blev förbryllad.
I 19 kap. 1 § 1 st. ärvdabalken står det nämligen klart och tydligt att rätten skall förordna boutredningsman på begäran; inget "får", inget "kan" - kort sagt inget som antyder att det hela skulle vara villkorat på något vis.
Karnovs lagkommentarer syntes ge en liknande syn på situationen.
Rätten att få en boutredningsman förordnad tycktes vara absolut.
Jag stirrade närmare på beslutet och insåg att det var författat av en tingsnotarie - en tingsnotarie som jag även känner/kände ytterst ytligt. Någon inne på kontoret kallade beslutet "rättsvidrigt" och "ett rättegångsfel".
Jag kände ett varmt lugn sänka sig över mig.
Var det skadeglädje?
Eller var det bara skönt att känna att någon trodde på en?
posted by Erik of KFTEB at 11:18 AM
0 Comments:
Skadeglädje?
Idag fick jag ett slutligt beslut kastat på mitt bord.
Avsändare: en tingsrätt någonstans i Sverige.
I beslutet nekades en person, tillika dödsbodelägare, att få en boutredningsman förordnad.
Beslutet motiverades med att personen i fråga tidigare hade godtagit den bouppteckning som gjorts varför boet ansågs vara utrett.
Jag blev förbryllad.
I 19 kap. 1 § 1 st. ärvdabalken står det nämligen klart och tydligt att rätten skall förordna boutredningsman på begäran; inget "får", inget "kan" - kort sagt inget som antyder att det hela skulle vara villkorat på något vis.
Karnovs lagkommentarer syntes ge en liknande syn på situationen.
Rätten att få en boutredningsman förordnad tycktes vara absolut.
Jag stirrade närmare på beslutet och insåg att det var författat av en tingsnotarie - en tingsnotarie som jag även känner/kände ytterst ytligt. Någon inne på kontoret kallade beslutet "rättsvidrigt" och "ett rättegångsfel".
Jag kände ett varmt lugn sänka sig över mig.
Var det skadeglädje?
Eller var det bara skönt att känna att någon trodde på en?
posted by Erik of KFTEB at 11:18 AM
0 Comments: