Tuesday, March 03, 2009
Göra slut
Ni vet hur det är. En del av er vet i alla fall.
Man sitter hemma. Vankar av och an.
Man sitter på jobbet och man kan inte koncentrera sig.
Allt som rör sig i ens tankar är om man har fattat rätt beslut.
Efter ett tag så konsoliderar man sig med tanken.
Beslutet är fattat. Och en viss lättnad infinner sig.
Men nu kommer kanske den svåraste biten.
Hur ska det hela framföras?
Helst vill man ju bara skicka ett sms.
Eller i värsta fall ringa.
Men den mänskliga värdigheten kräver att man ses.
Stirrar motparten i vitögat.
Ser hur orden skär som en kniv genom själen på densamme; ser hur tårarna bryter fram.
Även om det hela är så uppenbart egentligen så ser man också ett stort "VARFÖR?" skrivas på näthinnan på den person du en gång älskade.
Man ser hur ett desperat hopp snabbt väcks i själen för att sekunden senare brinna ut när man än en gång framför det fruktade meddelandet.
Det är svårt och plågsamt, men ett måste.
Det kan inte fortsätta helt enkelt då man känner hur all livskraft går åt till att desperat bevara något som inte är menat att överleva.
Så. Nu är det dags.
Jag ställer mig framför spegeln och stirrar på mig själv.
Förklarar sakta och stilla att jag är trött på mig själv.
Att jag måste gå vidare, men att de gångna (snart) 28 åren har varit mestadels trevliga.
Sedan upptäcker jag till min fasa att det tydligen inte går att göra slut med sig själv för att därigenom komma undan alla avigsidor som man så starkt ogillar.
Nehepp.
En annan lösning måste helt enkelt finnas.
Back to the drawing board!
posted by Erik of KFTEB at 5:44 AM

1 Comments:
Göra slut
Ni vet hur det är. En del av er vet i alla fall.
Man sitter hemma. Vankar av och an.
Man sitter på jobbet och man kan inte koncentrera sig.
Allt som rör sig i ens tankar är om man har fattat rätt beslut.
Efter ett tag så konsoliderar man sig med tanken.
Beslutet är fattat. Och en viss lättnad infinner sig.
Men nu kommer kanske den svåraste biten.
Hur ska det hela framföras?
Helst vill man ju bara skicka ett sms.
Eller i värsta fall ringa.
Men den mänskliga värdigheten kräver att man ses.
Stirrar motparten i vitögat.
Ser hur orden skär som en kniv genom själen på densamme; ser hur tårarna bryter fram.
Även om det hela är så uppenbart egentligen så ser man också ett stort "VARFÖR?" skrivas på näthinnan på den person du en gång älskade.
Man ser hur ett desperat hopp snabbt väcks i själen för att sekunden senare brinna ut när man än en gång framför det fruktade meddelandet.
Det är svårt och plågsamt, men ett måste.
Det kan inte fortsätta helt enkelt då man känner hur all livskraft går åt till att desperat bevara något som inte är menat att överleva.
Så. Nu är det dags.
Jag ställer mig framför spegeln och stirrar på mig själv.
Förklarar sakta och stilla att jag är trött på mig själv.
Att jag måste gå vidare, men att de gångna (snart) 28 åren har varit mestadels trevliga.
Sedan upptäcker jag till min fasa att det tydligen inte går att göra slut med sig själv för att därigenom komma undan alla avigsidor som man så starkt ogillar.
Nehepp.
En annan lösning måste helt enkelt finnas.
Back to the drawing board!
posted by Erik of KFTEB at 5:44 AM


1 Comments:
-
<3
By
M, at 3/3/09 07:07