Om konceptet Erik
Tidigare inlägg
Bra musik för stunden
Tidigare inlägg
Bra musik för stunden
Sunday, September 28, 2008
On the zine
Jag som hade så storslagna planer för aftonen.
Alla skulle sammanföras. Alla. Och vi skulle ha en enda jätteutgång typ.
Så vad hände?
En var trött, en skulle hem till Sverige, två svarade inte (döda?), ett gäng rökte ner sig, en hade fått en pistol tryckt mot huvudet och var skakis (it's rough in the hood)...så kvar var bara jag och Jonas.
Vi lät oss dock inte nedslås, så efter lite skräpmat begav vi oss iväg till en mustig skybar. Där hamnade vi vid ett bord med ett gäng sjuksystrar. Det låter väl bra? Ja, om man bortser från att de var tjocka, 45+ och kom från vischan på östkusten. Fast en av dem, Linn/Lynne, var lite rolig i och för sig. Hon var från Kalifornien och hade ett bullrande whiskey-skratt. Hon kallade mig, i tur och ordning, för "fool", "sucker" och "adorable". Hon hade varit gift med en man, men han dog. Enligt henne för att de skilde sig. Hon var nu ihop med någon slags konstnärs-cowboy som bedrog henne konstant. Hon ägde en guldgruva ihop med honom. Hon hade dragit pistol mot honom en gång i tiden. Hennes bitterhet väste. Men hon skrattade på.
Bussresan hem var udda. Riktigt udda.
Den kvinnliga busschauffören hade utsett vår buss till "the party-bus".
Hon vägrade köra den om inte alla sjöng "I love my precious self" i kör.
Dessutom skrattade hon som Sybil i Fawlty Towers ("reminds me of somebody machine gunning a seal").
Oh well, it's San Francisco after all...
posted by Erik of KFTEB at 2:20 AM
0 Comments:
On the zine
Jag som hade så storslagna planer för aftonen.
Alla skulle sammanföras. Alla. Och vi skulle ha en enda jätteutgång typ.
Så vad hände?
En var trött, en skulle hem till Sverige, två svarade inte (döda?), ett gäng rökte ner sig, en hade fått en pistol tryckt mot huvudet och var skakis (it's rough in the hood)...så kvar var bara jag och Jonas.
Vi lät oss dock inte nedslås, så efter lite skräpmat begav vi oss iväg till en mustig skybar. Där hamnade vi vid ett bord med ett gäng sjuksystrar. Det låter väl bra? Ja, om man bortser från att de var tjocka, 45+ och kom från vischan på östkusten. Fast en av dem, Linn/Lynne, var lite rolig i och för sig. Hon var från Kalifornien och hade ett bullrande whiskey-skratt. Hon kallade mig, i tur och ordning, för "fool", "sucker" och "adorable". Hon hade varit gift med en man, men han dog. Enligt henne för att de skilde sig. Hon var nu ihop med någon slags konstnärs-cowboy som bedrog henne konstant. Hon ägde en guldgruva ihop med honom. Hon hade dragit pistol mot honom en gång i tiden. Hennes bitterhet väste. Men hon skrattade på.
Bussresan hem var udda. Riktigt udda.
Den kvinnliga busschauffören hade utsett vår buss till "the party-bus".
Hon vägrade köra den om inte alla sjöng "I love my precious self" i kör.
Dessutom skrattade hon som Sybil i Fawlty Towers ("reminds me of somebody machine gunning a seal").
Oh well, it's San Francisco after all...
posted by Erik of KFTEB at 2:20 AM
0 Comments: