Om konceptet Erik
Tidigare inlägg
Bra musik för stunden
Tidigare inlägg
Bra musik för stunden
Wednesday, May 21, 2008
CL
Ronaldo hade lovat att han skulle göra mål mot Chelsea, höll sitt löfte och visade återigen varför han är världens bäste spelare för stunden. 1-0 och Ronaldos ego nådde nya höjder.
Manchester United ägde de första 30 minuterna och det borde snudd ha stått 2-0 om fotboll var en rättvis sport. Så är dock icke fallet. Kort innan paus lyckades Chelsea fumla in bollen i mål och Frank Lampard skickade en hälsning upp i det blå till sin mamma.
Sedan var det slut på den tekniska fotbollen och griseriet tilltog i och med att planen förvandlades till ett tråg i takt med att regnet öste ner. Rio Ferdinand halkade runt som en Bambi, Joe Cole var vansinnig på domarna och Rooney...ja, var tog Rooney vägen? Han försvann någonstans i skyttegravsleran framför Chelseas mål och sågs inte till igen förrän han byttes ut.
Chelsea ångade dock på och hade två skott i virket där man tycker att i vart fall ett av skotten borde ha studsat rätt väg. Men som sagt - fotboll är en orättvis sport och det gäller att ha marginalerna med sig.
Matchen gick till förlängning och spelarna började se sanslöst trötta ut. Med jämna mellanrum föll de ihop som små korthus med kramp och det började mer och mer se ut som att det skulle gå mot straffar. Ett utbrott signerat Drogba reducerade Chelsea till tio man de sista minuterna, men Manchester United förmådde inte trycka in ett avgörande mål.
Så - straffar. Straffläggarna från de båda lagen satte inledningsvis säkert sina straffar. Sen stegade mega-egot Ronaldo fram. Ronaldo försökte lura Čech genom att stanna upp precis innan han skulle slå straffen, men det köpte inte Čech som stod stilla. När Ronaldo slutligen petade till bollen räddade istället Čech den enkelt. Ronaldo krympte ihop till ett litet russin och det såg nu ut som om segern var Chelseas. Ända fram tills dess att lagkaptenen John Terry skulle sätta den sista avgörande straffen. Oturen var återigen framme och Terry satte sin straff stenhårt i stolpen. Efter ytterligare ett par straffdueller lyckades van der Sar rädda Anelkas straff och segern var återigen Manchester Uniteds.
Så orättvist. Men sådan är fotbollen. Sorry Roman!
posted by Erik of KFTEB at 3:27 PM
2 Comments:
CL
Ronaldo hade lovat att han skulle göra mål mot Chelsea, höll sitt löfte och visade återigen varför han är världens bäste spelare för stunden. 1-0 och Ronaldos ego nådde nya höjder.
Manchester United ägde de första 30 minuterna och det borde snudd ha stått 2-0 om fotboll var en rättvis sport. Så är dock icke fallet. Kort innan paus lyckades Chelsea fumla in bollen i mål och Frank Lampard skickade en hälsning upp i det blå till sin mamma.
Sedan var det slut på den tekniska fotbollen och griseriet tilltog i och med att planen förvandlades till ett tråg i takt med att regnet öste ner. Rio Ferdinand halkade runt som en Bambi, Joe Cole var vansinnig på domarna och Rooney...ja, var tog Rooney vägen? Han försvann någonstans i skyttegravsleran framför Chelseas mål och sågs inte till igen förrän han byttes ut.
Chelsea ångade dock på och hade två skott i virket där man tycker att i vart fall ett av skotten borde ha studsat rätt väg. Men som sagt - fotboll är en orättvis sport och det gäller att ha marginalerna med sig.
Matchen gick till förlängning och spelarna började se sanslöst trötta ut. Med jämna mellanrum föll de ihop som små korthus med kramp och det började mer och mer se ut som att det skulle gå mot straffar. Ett utbrott signerat Drogba reducerade Chelsea till tio man de sista minuterna, men Manchester United förmådde inte trycka in ett avgörande mål.
Så - straffar. Straffläggarna från de båda lagen satte inledningsvis säkert sina straffar. Sen stegade mega-egot Ronaldo fram. Ronaldo försökte lura Čech genom att stanna upp precis innan han skulle slå straffen, men det köpte inte Čech som stod stilla. När Ronaldo slutligen petade till bollen räddade istället Čech den enkelt. Ronaldo krympte ihop till ett litet russin och det såg nu ut som om segern var Chelseas. Ända fram tills dess att lagkaptenen John Terry skulle sätta den sista avgörande straffen. Oturen var återigen framme och Terry satte sin straff stenhårt i stolpen. Efter ytterligare ett par straffdueller lyckades van der Sar rädda Anelkas straff och segern var återigen Manchester Uniteds.
Så orättvist. Men sådan är fotbollen. Sorry Roman!
posted by Erik of KFTEB at 3:27 PM
2 Comments:
-
"och Rooney...ja, var tog Rooney vägen? Han försvann någonstans i skyttegravsleran framför Chelseas mål och sågs inte till igen förrän han byttes ut."
Helt strålande formulering, Erik!
Men jag står frågande inför ämnesvalet. När blev du Patrick Ekwall? ;)By
Kulturtanten, at 24/5/08 01:12
-
hehu...jag vet inte...jag var totalt uppe i varv efter att ha druckit 3 glas coca-cola i samband med att jag såg matchen....så jag marscherade raka vägen till jobbet och författade det du skådar.
vågar inte lova att det inte kommer att upprepas ;pBy
Erik of KFTEB, at 24/5/08 01:34