Om konceptet Erik
Tidigare inlägg
Bra musik för stunden
Tidigare inlägg
Bra musik för stunden
Friday, September 14, 2007
The pain, the suffering
Aj. Aaaaaj. Kvällen har varit trevlig, lite galen och fick ett blodigt slut. Var på Beckmans denna afton som så många andra. No sign of The Life.
Det var en monstruös kö, men lyckades slinka med en japanska in.
Frågan som kvarstår är då varför japanskor är så coola? Varför har de denna inbyggda coolhet? Varför är allt de skrattar åt roligt och varför är de söta vad de än gör? Det är som om jag var en high school-bitch och följde min givne ledare (Peggy-Sue). Allt Peggy-Sue säger är roligt by definition. Så är det nu också. Fast Peggy-Sue är en japanska och allt jag plötsligt vill är att åka till Japan.
Mitt i all japan-hets dök knytet från förra helgen upp. För en sekund tog jag tillbaka allt ont jag sagt om Gud. Tog tillbaka vartenda ord om att Han är ironisk.
Jag tyckte mig för
en sekund känna att Han kanske var rättfärdig. Detta var fram tills knytet påstod att hon var 16. Jag häpnade. Nej - verkligen häpnade. Var denna varelse blott 16??? Jag krävde att få se hennes ID-kort och I'll be damned. Hon var verkligen 16. Sanslöst. Fullkomligt sanslöst. Och ett bevis på att Herrens ironi och sarkasm är obegränsad.
Efter ett tags runtsvansande på Beckmans var det dags att röra sig hemåt. Jag sprang. Som aldrig förr; ty jag skådade en buss i horisonten - en buss som jag endast skulle hinna med om jag sprang för kung och fosterland vilket jag gjorde. Sprang-sprang-sprang. Föll. Av någon anledning stod fundamentet till en vägkon av något slag mitt på gångvägen. Det var mörkfärgat och med det allmänt rådande mörkret och min dåliga syn samt en viss salongsberusning i beaktande så föll(!) det sig inte bättre än att jag sprang rätt in i nämnda fundament. Det tog tvärstopp. Det var som att springa in i en vägg. Jag föll handlöst framåt och stupade i backen med våldsam kraft. Tror aldrig jag (av okänd anledning) har nyttjat så många engelska svordomar på en gång. Jag måste ha låtit som en Tony Montana... "fuck, fuck, fuck...motherfuckin', fuckin' cocksucker"
Av händerna kvarstod blott köttiga sår.
Och där slutade kvällen. Inte med bussen hem som en ekonomisk medborgare utan som en nerblodad idiot som tvingades ta taxi. I taxin höll jag på att kollapsa av någon slags chock och det slog mig att jag var blödig och inte speciellt manlig.
Men chaffisen var väldigt trevlig.
posted by Erik of KFTEB at 7:21 PM
0 Comments:
The pain, the suffering
Aj. Aaaaaj. Kvällen har varit trevlig, lite galen och fick ett blodigt slut. Var på Beckmans denna afton som så många andra. No sign of The Life.
Det var en monstruös kö, men lyckades slinka med en japanska in.Frågan som kvarstår är då varför japanskor är så coola? Varför har de denna inbyggda coolhet? Varför är allt de skrattar åt roligt och varför är de söta vad de än gör? Det är som om jag var en high school-bitch och följde min givne ledare (Peggy-Sue). Allt Peggy-Sue säger är roligt by definition. Så är det nu också. Fast Peggy-Sue är en japanska och allt jag plötsligt vill är att åka till Japan.
Mitt i all japan-hets dök knytet från förra helgen upp. För en sekund tog jag tillbaka allt ont jag sagt om Gud. Tog tillbaka vartenda ord om att Han är ironisk.
Jag tyckte mig för
en sekund känna att Han kanske var rättfärdig. Detta var fram tills knytet påstod att hon var 16. Jag häpnade. Nej - verkligen häpnade. Var denna varelse blott 16??? Jag krävde att få se hennes ID-kort och I'll be damned. Hon var verkligen 16. Sanslöst. Fullkomligt sanslöst. Och ett bevis på att Herrens ironi och sarkasm är obegränsad.Efter ett tags runtsvansande på Beckmans var det dags att röra sig hemåt. Jag sprang. Som aldrig förr; ty jag skådade en buss i horisonten - en buss som jag endast skulle hinna med om jag sprang för kung och fosterland vilket jag gjorde. Sprang-sprang-sprang. Föll. Av någon anledning stod fundamentet till en vägkon av något slag mitt på gångvägen. Det var mörkfärgat och med det allmänt rådande mörkret och min dåliga syn samt en viss salongsberusning i beaktande så föll(!) det sig inte bättre än att jag sprang rätt in i nämnda fundament. Det tog tvärstopp. Det var som att springa in i en vägg. Jag föll handlöst framåt och stupade i backen med våldsam kraft. Tror aldrig jag (av okänd anledning) har nyttjat så många engelska svordomar på en gång. Jag måste ha låtit som en Tony Montana... "fuck, fuck, fuck...motherfuckin', fuckin' cocksucker"
Av händerna kvarstod blott köttiga sår.Och där slutade kvällen. Inte med bussen hem som en ekonomisk medborgare utan som en nerblodad idiot som tvingades ta taxi. I taxin höll jag på att kollapsa av någon slags chock och det slog mig att jag var blödig och inte speciellt manlig.
Men chaffisen var väldigt trevlig.
posted by Erik of KFTEB at 7:21 PM
0 Comments: