Om konceptet Erik
Tidigare inlägg
Bra musik för stunden
Tidigare inlägg
Bra musik för stunden
Sunday, July 08, 2007
E.A.H.T.
På väg nedför trappen kände jag en kall bris i höjd med porten.
Jag tittade blekt på porten och såg att den översta rutan saknades; det gapande hålet ur vilket den snåla blåsten syntes ha sitt ursprung påminde mig om den tragedi som likt en pjäs av Aristoteles just nu spelas upp framför mig.
Även om det krossade glaset städats bort vittnade den trasiga porten om att det här för mindre än 24 timmar sedan inleddes en serie av olycksaliga händelser vars accelererande förlopp slutligen kom att krönas av en människas död.
Jag gick ut på baksidan av huset och noterade hur det sommarvackra Stockholm hade förvandlats till en ogästvänlig plats. Himlen var mörk och olycksbådande; luften blåste isande kall och jag tyckte mig förnimma avlägsna klagorop som ekade mellan de kalla huskropparna.
Väl nere på den nattöppna macken kastade lysrören vad jag upplevde som illuminerande skuggor. Det var ljus, men det var kallt och grymt och därmed förmörkande; inte den goda sortens ljus. Jag staplade omkring inne på macken. Insåg inte vad det var jag letade efter. Gick fram och tillbaka mellan hyllorna med alla tankar som snurrade i mitt huvud. Allt liknade en scen ur The Machinist där jag, förvirrad och själsligt utmärglad, vandrade runt i en imaginär värld vars mening och syfte blott är det menlösa.
Till slut lyckades jag förmå mig att inhandla mjölk. Kunde ej finna rostbrödet. Plockade på mig ett ironiskt vykort. Stannade till framför hyllan med lösgodis. Började mekaniskt plocka ur de små plastlådorna fyllda med sötaktiga bitar i grälla färger. Efter ett tag hade jag lyckats fylla en påse med en mängd som skulle kunna ackompanjera mig under resten av kvällen.
Vägen upp mot lägenheten var tung och seg. Än mer tankar började virvla runt i mitt huvud. Jag frågade mig själv gång på gång varför jag ända sedan jag nåtts av budskapet suttit och stirrat apatiskt och, i de stunder då jag förmått bryta apatin, endast försökt skaka av mig sanningen.
Försökte jag dölja sorgen? För vem? Jag är ju ensam här!! Varför gör jag mig inte hörd ens i mitt eget sällskap? Kanske för att jag som konstaterat är ensam här; ty vem lystrar till den ensamme dårens rop?!?!!
Jag plockar upp en röd-svart godisdödskalle ur påsen samtidigt som "All Tomorrow's Parties" strömmar ur högtalarna. Tankarna förs till Elin då dessa godisdödskallar otvetydigt var hennes favoriter och jag inser att sorgsna tankar av det ena slaget katalyserar sorgsna tankar av det andra slaget; en för sammanhanget sällsynt konklusion då nätter som dessa tenderar att bjuda på fler frågor än svar.
posted by Erik of KFTEB at 3:58 PM
0 Comments:
E.A.H.T.
På väg nedför trappen kände jag en kall bris i höjd med porten.
Jag tittade blekt på porten och såg att den översta rutan saknades; det gapande hålet ur vilket den snåla blåsten syntes ha sitt ursprung påminde mig om den tragedi som likt en pjäs av Aristoteles just nu spelas upp framför mig.
Även om det krossade glaset städats bort vittnade den trasiga porten om att det här för mindre än 24 timmar sedan inleddes en serie av olycksaliga händelser vars accelererande förlopp slutligen kom att krönas av en människas död.
Jag gick ut på baksidan av huset och noterade hur det sommarvackra Stockholm hade förvandlats till en ogästvänlig plats. Himlen var mörk och olycksbådande; luften blåste isande kall och jag tyckte mig förnimma avlägsna klagorop som ekade mellan de kalla huskropparna.Väl nere på den nattöppna macken kastade lysrören vad jag upplevde som illuminerande skuggor. Det var ljus, men det var kallt och grymt och därmed förmörkande; inte den goda sortens ljus. Jag staplade omkring inne på macken. Insåg inte vad det var jag letade efter. Gick fram och tillbaka mellan hyllorna med alla tankar som snurrade i mitt huvud. Allt liknade en scen ur The Machinist där jag, förvirrad och själsligt utmärglad, vandrade runt i en imaginär värld vars mening och syfte blott är det menlösa.
Till slut lyckades jag förmå mig att inhandla mjölk. Kunde ej finna rostbrödet. Plockade på mig ett ironiskt vykort. Stannade till framför hyllan med lösgodis. Började mekaniskt plocka ur de små plastlådorna fyllda med sötaktiga bitar i grälla färger. Efter ett tag hade jag lyckats fylla en påse med en mängd som skulle kunna ackompanjera mig under resten av kvällen.
Vägen upp mot lägenheten var tung och seg. Än mer tankar började virvla runt i mitt huvud. Jag frågade mig själv gång på gång varför jag ända sedan jag nåtts av budskapet suttit och stirrat apatiskt och, i de stunder då jag förmått bryta apatin, endast försökt skaka av mig sanningen.
Försökte jag dölja sorgen? För vem? Jag är ju ensam här!! Varför gör jag mig inte hörd ens i mitt eget sällskap? Kanske för att jag som konstaterat är ensam här; ty vem lystrar till den ensamme dårens rop?!?!!
Jag plockar upp en röd-svart godisdödskalle ur påsen samtidigt som "All Tomorrow's Parties" strömmar ur högtalarna. Tankarna förs till Elin då dessa godisdödskallar otvetydigt var hennes favoriter och jag inser att sorgsna tankar av det ena slaget katalyserar sorgsna tankar av det andra slaget; en för sammanhanget sällsynt konklusion då nätter som dessa tenderar att bjuda på fler frågor än svar.
posted by Erik of KFTEB at 3:58 PM
0 Comments: