Saturday, November 11, 2006
Fool's Paradise/Paradise of fools

Ångesten väser.
Ångesten över skolan.
Ångesten över lifvet.
Ångesten över allt.

Denna afton av ångest slarvade jag ner till lokala grishaket och hämtade en bakis- och ångestpizza.
Där inne väste misären.
Tomt, utöver två ensamma män som satt där inne; plötsligt kände jag en fruktansvärd avsmak till pizzan jag höll i min hand.
Ska inte livet vara mer än så här?
På vägen ut kunde jag inte låta bli att titta in i ögonen på en av männen, en liten satt asiatisk man med tjocka glasögon och snaggat hår. Han tittade tillbaka. I hans ögon tyckte jag mig skönja en kompott av ensamhet utblandad med sorg och hopplöshet.
En rysning sköljde genom kroppen. Aldrig, aldrig, aldrig vill jag bli som honom tänkte jag.
Gud förbjude.
Ändock känns det som om livet bär mig i den riktningen; jag stretar emot, men till vilken nytta?

Vad ska då bli av denna kväll?
Vem vet. Jag hoppas fröken E vill titta förbi här senare.
Har längtat efter henne så länge, så länge..

posted by Erik of KFTEB at 1:01 PM

---

0 Comments:

Post a Comment

<< Home